Hemkommen.

Med en morot som knaprar så det ekar i hela lägenheten
sitter jag nu här framför datorn igen.
Mums mums för morötter.

Nog med lovprisande för denna orangea rotfrukt, det är tid lovpris åt annat håll:
Åt teatern.

Precis hemkommen från genrepet av "Två herrars tjänare" som sätts upp på Dramaten nu i höst.
Gillar den. Som morötter.

Tyck synd om mig.

Tyck lite synd om mig.
Överdelen av min tumme försvann igår.
Nästan.
Jag gillar att äpple med kniv lite för mycket.
Tur att jag är kreativ. imponerad över min inplåstring.

Ja, jag skryter. Men jag måste kompensera upp självförtroendet
efter denna mega-miss av missbedömd knivanvändande.
Jag säger då det.

Känsligt produktiv.

Produktiv morgon.
Storhandlat. Framtids-planerat. Säkrat framtiden.
Varit stolt. Varit nöjd.
Varit osäker. Rädd. Ensam. Ledsen. Och sen alldeles lycklig igen.
Knivskarp musik hjälper ofta.

Sen har jag tömt ett fack i min hylla.
Papper från de senaste tre åren har hamnat i källaren.
Jag tar det som ett tecken. Framtiden är här.

Nöjd om söndagen.

En söndag helt i min smak.
Sova till jag vaknar.
Vakna av regn och sedan finna solen skina.
Titta på tv-serier och äta frukost.
Ordna runt.
Träna, duscha.
Ro i kroppen. Soffan, bok - varmt te i koppen.
Baka, stöka. Böka.
Promenad till musik jag själv inte valt
men som ändå är alldeles, alldeles underbar.

Finner det tröttsamt att vara nöjd.

Örongodis för ögonen.

Alexander - Truth from Alexander on Vimeo.

Suck och stön, denna man är allt för skön.
Tack för tipset Lou.
Jag är mållös.

Äter päron och choklad.
Det gör mig glad.
Ont i mage. Varm i kropp.
Trött. Säger till och tar ett stopp.
Man måste lyssna när ens lemmar behöver rasta.
Sluta hasta.
Som sagt päron och choklad.
Skapar mitt eget välbehag.

Följ mig till Rom. Eller gegga samman.

Har haft morgonmöte inför kommande gårdsfest.
Det, kaffe och folk i min närhet hjälper mig att hålla ihop när det blir kallare.
Det blir regnigare.
Gråare.
Sveriges vardag geggar samman.

Sen hjälper det också att besöka Ryanairs hemsida och drömma sig bort.
Nästa Rom. Följ med mig då.
Gör du?

Ensam och sällskapssjuk.

Sitter här och var trött.
Jag säger var. Dåtid.
I huvudet.
Mina två sköna damer har lämnat storstaden för denna gång och tomheten i
lägenheten är slående.
Det är så det går när man bott hemma hos Mamma och Pappa för länge.
Man återfår sin släng av sällskapssjukan när närhet inte ständigt fås.
Och jag som började bli bra på det där. Att vara ensam.

Får samtala lite med mina pennor istället.
Kanske ta ett snack med min nya bok.
Alltmedan Fleetfoxes tjattrar i bakgrunden.
På så sätt är jag aldrig ensam.
Trots allt trivs jag förträffligt.

Lyckligtvis inte en mörk själ. som vissa andra.

Gående längs Bondegatan med Lou och Eve denna eftermiddag
hörde vi en ung man prata med en lika ung kvinna.
Båda ganska söta. Båda väldigt hipster.
"Jag har nog den mörkaste själen i Stockholm", sa mannen.
Allvar i blicken. Allvar med orden som går genom munnen.

Min egen mun exploderar i en skratt-attack.
Vi avled nästan av skratt i närmsta klädaffär.

Stockholm Boogie.

Såg den för andra gången inom loppet av en vecka.
Eller, Lou och Eve såg den. Jag lyssnade och skrattade. Försökte sövas i sängen jämte,
men det visade sig bli svårt då replikerna kan vara mer än klockrena ibland.
Ok, nästan hela tiden. Man kan inte låta bli att fnittra. Storskratta.

Frukost i fönstret och ord från filmen snurrande i huvudet.
Ler för mig själv och skrockar.
Se den. Själv ska jag till skolan nu.

KladdKakan och RumpHakan.

Kärt barn har många namn, det är vad det brukar heta.
Evelina och jag, som denna kväll strosat runt planlöst på Stockholms gator har
kommit fram till att dessa smeknamn blir passande för oss båda för i afton.
KladdKakan och RumpHakan.
Jo. Det kan tolkas det.

Gör Stockholm lite finare.

Det var vi. Det är vi.
Nu ska vi göra Stockholm lite finare.
Sicket smicker.

Inför skolstart.

Skolstart snart. Tror det blir underbart.
Det är klart.
Allt är inte alltid toppen.
Men nu känner jag det. Det är höst. I hela kroppen.
Tid att till skolan gå.
Undrar bara hur jag kommer att må.

Nu peppar jag upp mig. Har inget val.
Tillslut blir allt bra ändå.
Jag har trots allt bestämt mig för att detta ska bli ett bra år.
Då får det banne mig, blir det vad jag får.

Önska mig lycka till.

Bussar. Vill ha pussar.

Nu återkommer de.
Inläggen skrivna från sätet av en framfarande buss på de svenska motorvägarna.
Även inläggen kommer nog att återkomma nu. Brukar bli så när Stockholm närmar sig.
Och sommaren slutar.
Om mindre än 24 timmar är jag åter en skolflicka.
Nervositeten som fanns har lagt sig och ersatts av en förväntansfull glädje.
Glad och sprallig. Men hugger och sticker gör det fortfarande längst in.
Det handlar om det som lämnas bakom.
Trots allt.
Bussar tillfredsställer inte mitt begär på pussar.
Jag undrar jag.

Rävar bokade.

Sitter och njuter i extas.
Har bokat Fleet Foxes spelning i Annexet i November
(samtidigt som jag spillt ut kaffe på hela bordet, golvet, stolen och mig - tog dessutom mer
kaffe så koffeinhalten i denna kropp som tillhör mig är inte under kontrollerade former längre.)
Jag är så lycklig just nu.
Ändå vill jag inte ha november. Det är mer en liten lysande stjärna långt där borta.

Glädje över Fleet Foxes.

Även när det inte känns som om någonting är riktigt rätt
har jag lyckats hitta något att bli glad över.
Titta bara, Fleet Foxes ska till Stockholm i höst.
Kom med mig dit.

http://fleetfoxes.com/tour

Nattar Karin med pennan.

Målar och försöker sova. Inte samtidigt egentligen
men då att lyssna på "Fleet Foxes" om kvällen är synonymt med att försöka krypa till kojs
blir det som att sövas när jag målar till nämnda musik.

Kommer fram till att jag har så mycket kärlek att ge.
Det är positivt. Och negativt.
Min bild blir mitt skydd.

Icke-existens gör det hela möjligt.

Det är när jag inte existerar bland allt som jag är som mest vid liv.
DÅ slipper jag klamra mig fast vid någon annans beskydd.

En evighet i skogen med sinnet alldeles instängt i sig självt kan göra underverk.
Även om det bara handlar om minuter.
Tid är ändå inget verkligt begrepp.

Virr.

Stressar utan brådska.
Ledsen utan sorg och arg utan ilska.

Jag är mycket. Har bråttom.
Det snurrar.
Visa mig rätt väg innan du slutar skynda.

Det är ett man borde veta.

Går runt hela dagar och bara fastnar ibland.
Skulle inte kunna leva. Tänka. Existera - utan att få sila emellanåt. Rensa och prata.
Sedan bara vara i det. Leva utan att göra.
Bara finnas till.
Håll mig i handen då. Jag är inte alltid sprudlande.
Det är ett man borde veta.

Köpa cement?

Drömmer om att få åka och köpa cement.
Vet inte vad som hänt. Fast jag har mina funderingar.
Kanske ska dra och köpa en säck.

Kanske beror mina tankar på allt för mycket lyssnande på "Concrete Walls"?
Hoppas. Det är bra saker.

Väljer varken äppel, päppel eller piron. Paron.

Sitter och rensar bland bilderna på datorn.
Fick lust att framkalla.
Fick lust att sätta in i album.
Lust att pyssla, återuppleva och slutligen
även lust att rensa.
Så nu sitter jag här och går igenom året som gått.
Raderar och minns.
Tur att kameran finns.
Och delete-knappen.
Den borde finnas i verkliga livet emellanåt tycker jag allt.
Eller kanske inte.

Äter päron. Största jag sett. En "vegetarians kycklingklubba" som jag så nöjt
brukade kalla Conferece-päron som liten.
Hade uppenbarligen sinne för humor redan då.
Det är uppmuntrande. Det har i alla fall inte gått utför då.

Så är det. idag.

Lagom till att kaffet är klart och bullarna tinade börjar det regna. Det riktigt öser ner.
Jag som precis skulle gå tillbaka till min nyaste granne och måla.
Det slutar nog snart. Det brukar vara så när det kommer så mycket på en och samma gång.
Så van vid det att jag inte ens drar på smilbanden för att uppmärksamma ironin i det hela.
Karin och regnet.
Dagar som denna känner är "håglöshet" det bästa ordet. Eller om än inte bästa så kanske det mest sanningsenliga.
Suktar efter kickar men orkar inte. Huvudet nickar.
Ska bara gå igenom lite till. Sen kommer jag åter. Gör tillslut som jag vill.
Så är det.

Glädjebesked.

Glädjebesked. Ni läser något skrivet av en blivande Popaganda-funktionär.
Detta blir första gången för mig att arbeta på en festival
så jag kan inte undgå att känna pirret i magen..!
Verkar som att jag ska stå i Entren och visitera folk... herregud.
Om ni vill att jag ska ta på er: kom till Popaganda.
Vad ger jag mig in på?
Jo, det här:


bland annat. De kommer.

Alla ska få en bit av Kac(receptet)an.

Känner mig lite gladare och vill ge alla en bit av Kacan...så att säga.
Här kommer ett litet recept som jag tog mig an i gårdagens kak-bakar-anda.
Den sitter kvar än idag. Är nog regnet.

Här kommer det:

Fågelkakor

Rör samman följande ingredienser till en jämn smet.
Tips är att låta smöret stå i rumstemperatur en stund innan utbak.

100 g smör
1 ägg
¾ dl socker
1 dl brunt farinsocker
1-2 tsk vaniljsocker
1/2 tsk salt

Blanda samman följande torra ingredienser i separat skål:

1 dl grahamsmjöl
1,5 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1 tsk bakpulver

Rör ner de torra ingredienserna i den första skålen och blanda samman
de båda skålarnas innehåll tillsammans med:

1 dl solrosfrön
100 g krossad mörk choklad
Torkad frukt (om så önskas)

När allt är jämt fördelat rullas smeten ut till ca 4 cm i diameter tjocka rullar.
Mjöla bakbordet då smeten ska vara kladdig.
Skär 1-2 cm tjocka skivor och rulla i kupad handflata och tryck ner i ytterligare
solrosfrön.

Toppa med flingsalt och kanel. Valfritt.

Grädda i ugn på 190 grader i ca 10-12 minuter.
Ev. mer om de ej är tillräckligt fasta.

Låt svalna på galler.

Lycka och smaklig kaktid önskar jag er.

Lite överallt. Mycket ingenstans.

Är lite överallt och mycket ingenstans.
Allt på samma gång.
Lycka och värme med nära bland filtar och tekoppar.
Oljefärg på händer och fötter efter en nattlig målar-stund.
Obehag av att ha vridit på dygnet. Magen protesterar en stund. Hjärnan likaså.
Underbara känsla och pirr i magen. Vill säga mer än allt.
Obehag och katastrof. Gav för mycket. För mycket.
För lite.
Sedan mycket igen.

Nu borde jag sova.
Det kan inte bli fel. Det blir som det ska bli.
Återigen mina ord. Vill man känna får man känna allt.

"Bree" my guest.

Bakar kakor denna regniga dag. I brist på annat är det riktigt skoj.
Just för att det just ger brist på annat är det ganska lugnande och stillsamt.
Skönt.

Känner mig som Bree i Desperate Housewives när jag noggrant lägger samman mina fortfarande
varma kakor och kex på sina skålar och fat. Till lite film med vänner denna kväll.
Än värre när jag förbereder en ask med kakor till en vän som var för sjuk för att komma.
Gillar att kunna och vilja sprida och dela med mig.
Ogillar att det verkar som om jag är just Bree denna omtalade Amerikanska tv-serie.
Det är smällar man får ta om man vill få andra att må bra.
Klämcheck. Jag måste kompensera upp det hela nu och dra några dåliga, grova skämt..

För öra likson öga.

När vet man att man vet?
Lyssnar på en bra låt, ser på en bra video.
Allt för känna ännu lite till denna natt.

Lever med känsla.

Sitter på golvet i köket. Fick ett infall, inte anfall.
En känsla spratt till i mitt intre och vilja komma ut.
Med "Den Svenska Björnstammen" ur högtalarna får pennan liv på duken.
Mitt liv.

Om man samtidigt lyssnar på denna låt får även höfterna liv.
Låt dem få det.
Leva lite.

Fever Ray.

Det som håller mig vid liv. Det som får mitt hjärta att vibrera.
Lyssna. Titta. Njut av det mästerverk som Fever Ray delar med sig av.

Popaganda lockar och poppar, förlåt pockar.

Känner mig nöjd med att nu ha skickat in en anmälan om att vara funktionär på årets Popaganda
i Stockholm.
Det går sakta men säkert mot dagen jag åter bor i Stockholm helt efter sommaren
och att börja det hela med att närvara på en festival låter inte fy skam inte.
Får mig att nästan längta lite.
Popopidop.
Det firar vi med att lägga upp en låt med en utav de många bra artister som
kommer att vara där:

Åker.

Bussresa och Fever Ray.
Det är vad jag klarar av just nu.
Det beror inte enbart på gårdagens intag av kemiska substanser,
i form av pressade druvor
Annan kemi är också inblandad.

Den som nu säger att allt är kemi.
Kropp och själ. Rubbet.
Den ska jag inte bjuda på mitt kalas.
Det är min mentala nivå just nu.

Borde hålla mig till bussresan och musiken.
Hänga med i svängarna.

Går.

Dricker kaffe.
Tappar lusten.
Återfår den snart. Återfick den ganska nyss.
Så går det när det är mycket.
Nästan alltid upp. Nästan alltid ner.
Det går i ett och det är därför jag nu ska ut och få även kroppen att gå.
För att få den att passa mitt temperament just nu.
Är inte så illa som det låter.
Gillar ju kaffe.

Övertrött utan lust till sömn.

Cyklade hem genom Jönköping. Genom Huskvarna.
Väl framme och hemma var jag inte längre trött. Jag var övertrött.
Inte sov-sugen alls.
Därför sitter jag nu åter här och slår på tangenterna.
Dricker te och lyssnar på Fleet Foxes.
Att det var lill-lördag igår märkes. Alla tider är uppochner och borttappade.
Trivs ganska bra ändå.
McDonalds och glass, underbart bra-dåliga ordvitsar.
Vin och prat vid hamnkanalen.
Tänker tillbaka på Emmaboda och lyssnar på en låt från JJ-kvällen.
Sista kvällen.

Visade sig också ha en fin video.
Tur att man kan njuta även hemmifrån.

Smyger om natten. Med mitt underbara recept.

Smyger som katten om natten.
Kunde inte sova trots att dagens sol tärt på mig.
Efter inte mindre än två avsnitt av Desperate Housewives beslöt jag mig för
att omvandla detta mindre trevliga fenomen av sömnlöshet till något
av mer positiv karaktär.
Sagt och gjort.
Nu sitter jag här vi köksbordet med en kopp te och en
nattmacka.
Väntandes på att min pappas favorit-snacks ska gräddas i ugnen.
Han ska köra långt imorgon.
Och varma dagar kräver sitt salt.
Hoppas de kommer glädja både mage och mun. Kanske även magmun?

Här kommer receptet.
Gör du rätt, blir det fett.
Smak.mässigt menat alltså.

Frökex

150 grader i ugnen

2 dl Maizena majsstärkelse
1 dl Solroskärnor
1 dl Sesamfrön
1 dl Pumpakärnor
1/2 dl Krossade linfrön
1 tsk Salt
1/2 dl Rapsolja
2 1/2 dl kokande vatten
Flingsalt

Blanda samma de torra ingredienserna och rör därefter ner oljan och det kokande vattnet.
Fördela smeten på två bakplåtsbeklädda ugnsplåtar med hjälp av en slickepott.
Strö över flingsalt efter behag.

Sätt in i ugnen på 150 grader i ca 1 timma.
Låt svalna på plåtarna.
Ha kvar inne på eftervärmen om smeten inte torkat.

All Lycka