Nu återkommer de.
Inläggen skrivna från sätet av en framfarande buss på de svenska motorvägarna.
Även inläggen kommer nog att återkomma nu. Brukar bli så när Stockholm närmar sig.
Och sommaren slutar.
Om mindre än 24 timmar är jag åter en skolflicka.
Nervositeten som fanns har lagt sig och ersatts av en förväntansfull glädje.
Glad och sprallig. Men hugger och sticker gör det fortfarande längst in.
Det handlar om det som lämnas bakom.
Trots allt.
Bussar tillfredsställer inte mitt begär på pussar.
Jag undrar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar