Lagom till att kaffet är klart och bullarna tinade börjar det regna. Det riktigt öser ner.
Jag som precis skulle gå tillbaka till min nyaste granne och måla.
Det slutar nog snart. Det brukar vara så när det kommer så mycket på en och samma gång.
Så van vid det att jag inte ens drar på smilbanden för att uppmärksamma ironin i det hela.
Karin och regnet.
Dagar som denna känner är "håglöshet" det bästa ordet. Eller om än inte bästa så kanske det mest sanningsenliga.
Suktar efter kickar men orkar inte. Huvudet nickar.
Ska bara gå igenom lite till. Sen kommer jag åter. Gör tillslut som jag vill.
Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar