Appropå festival. Jag blev en blöt kändis. Check it.

Det finns mycket som hänt under dessa fyra dagar som jag varit borta.
Kom på att detta lilla nyhetsinlägg kan illustrera de mindre trevliga delarna.
Glädje att intervjuvas för nyheterna när man är blöt, kall och alldeles för mycket så som
man bara är på festival...

Sen var det inte bara regn och rusk. Där var ljudet.
Musiken.
Jag name-droppa lite då och då framöver.
Mycket nya. Mycket bra.

Hemma efter Emmaboda.

Så är jag åter hemma i Huskvarna efter några dagar av festival.
Dock är det bara min kropp som landat här. Huvudet känns fortfarande långt borta i Emmaboda.
Det där var menat som lätt klagande på mina fysiska krämpor efter dagar av festande
men det kan också tolkas positivs.
Att jag drömmer mig kvar och tillbaka.
Efter dessa fina ler-diggar-kompisar tillexempel.
Det blev en lyckad festival trots alla bittra, regniga dagar och leriga stövlar.

Packhysteri.

Packar in. Packar ut.
Packar av och packar till.
Har packat länge och väl.
Utan giltiga skäl.
Borde göra allt det sista.
Kommer alltid på något jag inte vill mista.

Nu är jag nöjd. Kanske.
Emmaboda. Nästa.

Eric, hämta mig nu. Annars packar jag bara om igen.

Kärleken präglar mina ord.

Att jag är som jag är, det har jag förstått.
Kanske låter det enkelt, rent av patetiskt, men det är inte alltid
självklar att man vet. Kanske jag fortfarande bara tror mig veta.
Nåväl. Jag lever för att känna kärleken.
Det är vad jag tror.
Kärlek i en syssla. I en förälder, en släkting eller vän.
En mer än vän vän.
Kärlek till musik, till färg - till vackert väder rent utav.
Jag ska aldrig låta den överge mig. Kärleken.
Det kan den inte.
Då skulle jag ha övergivit min kärlek till livet och det beslutet skulle ligga på mig.
Jag lever för att känna kärlek. Att ta emot och att ge bort. Odlar i gemenskap.

Sitter vid köksbordet igen.
Låter fingrarna sätta ord på det som gror inuti.
Var medveten om att alla mina ord har präglats av någon typ av kärlek.

Rimmar som så.

Tar bussen gånger två.
Missar avgång, tvingas gå.
Ny buss kommer, slipper gå
Om bara inte molnen på himlen ville skrämma så.

På tå. Vill nå. Slippa ur att bara må.

Skoskav och ont i hjärtat.

Med Köpenhamn besökt känns fötterna trötta och huvudet slitet.
Ströget bjöd på så mycket intryck att jag nu är alldeles paj.
Utan den behövliga mellanlandningen på Malmös underbara kallbadhus skulle
jag aldrig ha orkat med resten av kvällen.
Ett besök på familjen Erikssons favorit restaurang "Gränden" där grillat står på menyn.
God mat och intressanta samtal över en flaska vin.
Huvudvärk, skoskav och sådär ont i hjärtat av att imorgon behöva lämna denna sommar-stad.
Godnatt.

Samma restaurang ett år tidigare. Det var något det.

Regnigt Lund kan vara glassigt nog.

Det regnade halva dagen. Slutade med bio och med att jag och mamma
några timmar dessförinnan fick glass i magen.
"Kronjuvelerna" var filmen, sevärd vill jag mena.
Kanske inte ett mästerverk men tillräckligt bra för att lovprisas en smula trots allt.
Det var egentligen tänkt med bad efter lunch - sen gav himlen oss en rejäl dusch istället.
Därav - inget hav utan tåg till Lund en sväng.

Semester.

Är på semester med familjen, från och med idag och några dagar framåt.
Malmö är den självklara och ständigt underbara destinationen.
Dit har vi åkt varje sommar så länge jag kan minnas
hoppas vi fortsätter så länge vi alla kvar kommer finnas
Vill nu inte dra in sorg i våra dagar fina.
Ska istället sluta upp till mina kära, de mina.

Ord.

Varma drycker i alla dess former.
Kaffe som te.
Ord som tröstar, ord som tröstat och ord som fastnat i halsen.
Ord som kommit ut igen och blivit till ännu fler ord oroar men inte ångras.
Växer med ordens innebörd.
Dricker lite kylda drycker till kvällen.
Behövde svalkan. Behöver sängen.

Ett verbalt återfall.

Det var länge sedan jag på riktigt använde mig av detta medel.
Hjälpmedel.
Men ord är inte skadligt beroendeframkallande så jag tar ett återfall.

Förstår inte riktigt det allra, allra mesta.
Hoppas i och med min krångliga meningsuppbyggnad att inte heller någon annan så gör.
Vet inte om det bara är på distans det borde kännas.
Om det är rätt eller bara typiskt-karin-fel.
Uppseendeväckande euforiskt och inte alls realistiskt.
Har jag saknat något som inte alls finns?
Saknad är förädiskt må hända.
Bara du kan få det att vända.
Vill aldrig sova i sommarnatten. Det går ändå inte.
Bara drömmar om det som var och det som kunde bli.
Vill bara att någon ska förklara.
Jag väntar under himlens skymnings-draperi.
Under mitt körsbärsträd. Har inga kokosnötter här inte.

Larvar (och) mig.

Larvar mig antagligen.
Blir fånigt glad av denna lilla gröna kompis.
Tänker på ännu en vän. Som får mig sådär larvigt glad.
Kom och gör mig det.

Positivt besked. Det negativa med sommarlov har räddat mig.

Fick precis ett glädje-besked.
Hösten är återigen räddad.
Min Ellen kommer bli min stads-granne.
Måste bara jubla lite.
Hon är en av nackdelarna med sommarlov.Bara så hon vet det.

Dofter och mys.

Har slagit läger i det väldoftande huset i familjen Nordquists ägor.
Nåväl, just nu luktar det mest av chili-qourn grejerna till tjejerna som
får upp värmen i ugnen men hemtrevligt, det har vi.

På tal om lukter och varm stämning. I duschen hos Lou fann jag den bäst av duschkrämer
genom tiderna: Palmolive som luktar kolasnöre.
Vem vill inte smeta in sig med dessa?

Förbereder katastrofer. BÄR upp mig.

Plockar körsbär i trädgården och känner de kalla vindarna grabba tag allt hårdare
i stegen. Jag vinglar till.
Myser i sysslan. Gillar tanken på att plocka bär, samla mat, i en annalkande storm.
Eller kanske bara oväder.
Har alltid gjort det.
När jag var liten var min absoluta favoritlek att bygga små hem och samla mat
i form av pinnar och blad - allt för att klara av det krig, den storm, den katastrof som skulle komma.
Drama har alltid varit min grej.
Kom till mig om mörka tider är påväg. Jag är upptränad katastrof-förberederska.

Första raden. Sista filmen. Harry Potter. Tack och adjö.

Så var då sista filmen sedd och den villervalla som kallas barndom
kan härmed förklaras (tillfälligt, man vet aldrig vad som händer) nöjt tillrättalagd.
Då jag lärt mig läsa tillsammans med trollkarlar och häxor i Harry Potters magiska värld när jag inte ens var sju år fyllda har dessa böcker, filmer och karaktärer spelat stor roll
i min barnsliga liv.
När nu sista delen av sista filmen släppts på bio och jag ser den, gråter jag av ömsom glädje, ömsom sorg där bakom de fåniga 3d-glasögonen (som förövrigt inte är runda nog för ett Potter-fan).
Jag lämnar tonåren, och därmed även barndomen, bakom mig inom loppet av några månader.
Harry Potters bio-karriär tar slut.
Cirkeln är sluten.

Jag kan gå vidare. Och med stoltheten i behåll.
Sista filmen var en riktig succe´ - Tacka Harry Potter för de´

Mina papper.

Det har hänt så mycket med mig genom åren.
Tur att jag numera även har det på papper.
Att det är fler än jag som dokumenterar.
Tillåt mig vara ego för en stund.
Det kommer så mycket. Jag behöver mina papper en dag.
Idag. Som är en natt.
Vill ha fler minuter.

Meriter.

Spänningsklump i magen och en stor glädje.
Igår var kvällen när jag postade brevet med mina meriter till Studeras register.
Det känns så konstigt och overkligt att jag kommit hit.
Var det vart jag ville komma?
Nu vet jag. Jag har inte stängt någonting ännu. Aldrig.
Jag har bara lärt mig öppna. Så ska det förbli.
Har mycket kvar men värderar det jag sparat.

Fru Gårman.

Ännu en dag med "Girlpower" väntar här på Tomtebogatan.
Bara mamma och jag.
Detta illustrerade vi med att igår kväll meja ner den allmänt kända "Herr Gårman".
Vi är starka. Mor som dotter.

Blommor och Choklad.

Denna dag ska både jag och mamma belönas med blommor och choklad.
Det har vi sett till att göra,
men sen händer det att känslor inuti mig väljer att höra med ett annat öra
Kan däremot bara säga :i dag jag det mörka på ett bättre sätt kan greja
Heja, heja, heja.

jag ska besegra det här. Lyckligtvis kan man göra det samtidigt som man har det trevligt.
Exempelvis genom att dricka vin och äta gott med sin mamma.
Skratta och titta på fotokonst med densamma.

Kväll med guldkant. Eller guldhus med mus.

Första kvällen på Mamma-semestern och det bådar gott för resten av dagarna.
Bad i Fredhäll och till och med lite utmanande klippklättring längs de hala stenhällarna.
Sushi på kvarteret fina restaurang "Raw", ett glas vin och sedan lite stillsamt kvällsvandrande på det. Genom Vasaparken strosade vi och pratade om saker vi så väl har behövt.
Det var så jag ville ha det. Hon med.
Inte bara bildligt talat hade vår kväll guldkant.
I Vasaparken har en konstnär vid namn Harry byggt sig ett hus helt klätt i guld.
Det låter något det.
Jag har aldrig sett så mycket av det som jag gjorde denna kväll.
Byggnadsställningarna var borttagna.

Så är även byggnadsställningarna runt mig.
Borttagna.
Det var var vi pratade om.
En persons uppbyggnad. Vår uppbyggnad.

Sen tog mössen runt huset fokus. Vi räknade till säkert fem stycken.
Förstår inte att de vågar springa runt mitt i denna dagligen välbefolkade park.
Hujedanemej. Kom inte hit.

Med span på teknologi.

När jag igår kväll satt med det fina paret Thorsten och Mimmi, på vätterstranden
fick vi syn på detta andra -inte lika påklädda par.
De har badkläder på, trots att det inte syns för kylväskan så det var inte det jag la märke till.
Det uppseendeväckande var att de, medan de låg och kramades, hade var sin mobiltelefon
och fifflade med bakom varandras nackar.
Kunde inte låta bli att smyg-fota denna romans med teknologi...
Vart är världen på väg?

Semester med mamma.

Dessa störtsköna brudar är nu ombord på bussen i full färd mot Stockholm.
Det blir semester - hemma.

Några dagar tillsammans i storstaden med (förhoppningsvis) solen som sällskap.
Med vaga planer och stor entusiasm bär det nu av.
Hejhopp!

Bland äpplen och choklad.

Har tänkt att snart åka in till stan. Tar nästa buss.
Lämnar familjemiddagen bakom mig och välkomnar en kväll i goda vänners sällskap.
Gillar tanken på att inte veta vad som ska hända framöver.
Förvånar ständigt mig själv med att inte längre behöva veta allt.
Jag har förstått att jag ändå aldrig kan veta.
Äter äpple. Nallar av mammas och mitt resegodis för morgondagens Stockholms-tripp.
Vad som helst. Nu vill jag inte ha ett blodsocker-dipp.

Grattis Tillan.

Matilda. Tillan. Billy. Tilly. Turbo-Tilda. (Matte C).
Kärt barn har många namn, och du är sannerligen kär för mig.

Om det är sant att vår första konversation bestod av min mycket avancerade fråga:
"Vilken är din favoritfärg?"
kan jag konstatera att jag sedan dess funnit fler intressanta frågor att fråga dig.
och du har givit mig många fler svar.
För mig är du styrka och förebild. Det låter fånigt och kanske läskigt dyrkande.
Men det är för att jag älskar dig.
Tack för att du kom tillbaka.

Grattis på tjugoårsdagen Tillan


Kör försiktigt Joakim. Du har en dyrbar last.
(Och dagens läsafråga: vilken film kommer det citatet från? hihi)

Fasansfullt danskt.

Med Danskt kriminaldrama avslutas dagen.
Tursamt nog på film.
"Den som dreaber"
http://www.imdb.com/title/tt1565810/

Den var bra så som de flesta andra Danska filmer är.
Ja, den var faktiskt ruskigt bra.
Med Mads Mikkelses broder Lars i en av rollerna kommer
"Mordkommissionen" åter upp till minnets yta och jag saknar dessa tider.

Har även insett att danska är fint.

Nu ska jag sova. om jag vågar.

Fulländat.

Fick ett infall och fastnade i trädgården som på den gamla (O)goda tiden.
Att måla i trädgården har jag saknat.
Då allt vad jag har och äger i målarväg numera befinner sig i Stockholm
fick jag slutligen använda min farfars gamla oljefärger.
Det är det som är fulländning. Generationer. Målande.

Total trans tilltalar. Träliga tankar.

Få timmar sömn men massor av härligheter.

Bakar pappas älskade "frö-kex" och torkar rabarber.
Har öppen dörr och låter dofterna från Vättern ta sig in i huset.
Det är sommar på riktigt det.
Trots att hela dagen har gått i ett töcken av trötthet efter de alldeles för få timmarna
av nattlig sömn har det blivit en härlig dag.

Med första bussen mot Huskvarna tog jag mig denna morgon hem från
min Louise som nu är 20 år fyllda.
Jag älskar när man får en anledning att fira.
Gärna hela natten. Och morgonen.
Att sedan vila med under dagen i kombination med kaffedrickande med trevliga människor
är precis lagom ansträngande.
Promenera och sommarprata.

Grattis Luzze.

Den person jag känt sedan den dag jag föddes.
Tjejen jag växt upp med, som jag bråkat med och varit fruktansvärt arg på.
Bruden jag har sett upp till. Beundrat, tytt mig till. Velat vara som.
Älskat. Älskar.
Denna hon, vars namn var det första jag kunde bokstavera,
vars liv alltid har levts sida vid sida med mitt.
Denna hon fyller tjugo år idag.

Det innebär att jag kan reta henne i hela 77 dygn innan jag själv lämnar tonåren bakom mig.
Grattis min älskade Luzze Puzzequist.

Du är mitt liv och jag älskar dig mer än du förstår.

Minns lite.

Funderar och får grubbleriet stört av ett segway-beslut.

Kväll igen och jag inser att ännu en dag har gått.
Det var inte det att jag menade att låta så dramatisk, det var bare ett konstaterande.
Det är som att dagarna inte känns lika mycket såhär om sommaren.
Som att nätterna är de tillfällen då tiden stannar lite och man reflekterar över att
ännu en av de där dygnen har gått.
Medan dagen är finns bara plats för görandet.
Gör. Tänker. Gör. Tänker.

Det är ungefär så som det ser ut i mitt huvud när jag skriver.
Ord först. Tanken vet jag alltid kommer till mig allteftersom.
Däremellan kommer känslan.

För att liva upp det hela kan jag konstatera att jag med skam kommer att återvända till
Stockholm nästa gång.
Höre nämligen på nyheterna idag att Södermalmspolisen ska börja patrullera sina kvarter, åkandes på Segways. Om ni inte vet vad det är. Var glada.
De är en skam för mänskligheten. Eller ett dåligt skämt.

Tur att man är en Birka-babe och inte en Söder-böna.
Då slipper jag ha poliser åkandes på Segway på min gata.

Potatisdrömmar.

Varvar matlagning med Desperate Housewives fjärde säsong.
När det är dags att tvätta färskpotatisen tar mina gamla drömmar över.
Drömmar om att äga en gård. Ha ett trädgårdsland. En skog. Använda jorden som mitt privata skafferi.
Potatisens konturer mot mina händer väcker planerna till liv.
Det får mig att minnas min önskan att leva ett självförsörjande liv.

Det är besynnerligt men ack så bra händernas minne av en potatis konturer
kan lagra mina drömmar.

Drar något blått över mig.

Blåklint. Det är vad som står i vasen på bordet.
Tänkte på uttrycket att dra något gammalt över sig. Över mig.
Är så trött att det mest är det jag vill göra för tillfället, men blåklint var det
jag hade närmast till hands så det fick bli det.
Nej, nu tramsar jag mig bara.
Sanningen i det hela är i alla fall att jag är trött och att jag har blåklint på bordet.

Om man däremot syftar på en deprimerande känsla med ordet "blått"
stämmer det in på vad jag ska göra nu.
Med filmen "Svinanlängorna" ska jag deppa ihop i tv-soffan, med en sorglig känsla som överdrag.
Kan vara ganska skönt med en lånad känsla av obehag ibland. Om man får dem från en film. En bok.

Om nu denna film matchar boken.
Det återstår att se.

Sommaren stannade på P1.

Har vandrat runt i Huskvarna och lyssnat på Sommarpratarna på P1.
Tack äpplet, för poden till itunes som låter mig lyssna när jag vill.
Gått igenom hela denna sommarens värdar vid det här laget.
Dessvärre känns det som om sommaren inte kom längre än till titeln till detta
radioprogram. Det är så grått ute att att jag lika gärna kunde hålla ögonlocken stängda.
Ge mig lite sol tack.
Pepprar inför söndagsmiddagen. Chilipeppar.

Gårdagens underhållning. Rekommenderas.

Sitter och surplar kaffe. Säkert sjunde koppen för dagen och mer skulle behövas.
Är sliten efter gårdagens spelning och resten av nattens trevliga umgänge.

Älskar live-musik ute på krogen.
Kombinationen av vänner, berusning och musik är inte att leka med.
Om man ger sig hän åt rytmen kan verkligheten bli närmast overkligt behaglig.

Om bandet sedan är bra - är lyckan gjord.

"Great Ol´Oak Band" som stod för musiken igår var bra.
De gav verkligen en bra kväll.
De kan nog gå långt.
Hoppas det.
Ta ett smakprov:

http://www.myspace.com/greatowloakband

Hänger sig leendet.

Molnen hopar sig på den småländska himlen medan jag gör mig i ordning inför kvällens
spelning på den trivsamma krogen vid namn Lingon.
Så passande namn i trakterna.
Med svart siden tänkte jag passa vädrets och min omgivnings allvar.
Utan att lyckas.
Försöker göra allvarliga miner framför luft-mackans kamera vilket slutar i att
jag skrattar hysteriskt åt resultaten.
Tur att man är glad. Ska fortsätta småle sådär nu medan väskan packas och bussen ska hinnas till.
Det blir så lätt att man fastnar inuti skallen annars.
Ska ta vara på leendet.
Även om det var åt mig själv.
Hoppas även ni får glädjas.
Annars får ni ha det trevligt i sorgen också. Det kan behövas.

Oväntad student?

Sitter återigen på bussen. Denna gång neråt.
Mitt andra hem. Eller femtioelfte kanske.

Behöver skriva detta för att förstå det.
Sätta ord på det för att riktigt greppa.
Oj, nu hajpade jag det en hel det.
Riktigt så stort är det inte - men otroligt oväntat.

Saken är den att jag har sökt en kurs på Karolinska Institutet under
några veckor till hösten. Parallellt med mina studier på mitt kära Jakobsberg.
Jag hoppas jag trivs och att jag till att börja med kommer in:
Naturläkemedel är kursens namn.

Oj, oj. Håller tummarna.