Har tänkt att snart åka in till stan. Tar nästa buss.
Lämnar familjemiddagen bakom mig och välkomnar en kväll i goda vänners sällskap.
Gillar tanken på att inte veta vad som ska hända framöver.
Förvånar ständigt mig själv med att inte längre behöva veta allt.
Jag har förstått att jag ändå aldrig kan veta.
Äter äpple. Nallar av mammas och mitt resegodis för morgondagens Stockholms-tripp.
Vad som helst. Nu vill jag inte ha ett blodsocker-dipp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar