Första raden. Sista filmen. Harry Potter. Tack och adjö.

Så var då sista filmen sedd och den villervalla som kallas barndom
kan härmed förklaras (tillfälligt, man vet aldrig vad som händer) nöjt tillrättalagd.
Då jag lärt mig läsa tillsammans med trollkarlar och häxor i Harry Potters magiska värld när jag inte ens var sju år fyllda har dessa böcker, filmer och karaktärer spelat stor roll
i min barnsliga liv.
När nu sista delen av sista filmen släppts på bio och jag ser den, gråter jag av ömsom glädje, ömsom sorg där bakom de fåniga 3d-glasögonen (som förövrigt inte är runda nog för ett Potter-fan).
Jag lämnar tonåren, och därmed även barndomen, bakom mig inom loppet av några månader.
Harry Potters bio-karriär tar slut.
Cirkeln är sluten.

Jag kan gå vidare. Och med stoltheten i behåll.
Sista filmen var en riktig succe´ - Tacka Harry Potter för de´