Mitt huvud befinner sig inte där det borde, trots att kroppen känner sig tungt närvarande.
Trötthet som tynger och sprudlande livslust som övergår till en matt känsla av intet.
Återigen skriver jag några ord om pendlande, om känslor.
Om svängningar och vändningar.
Har en situation från häromkvällen som träffsäkert exempel på detta.
En fest som vänder från glädje till tårar innan någon hinner förstå eller bli förvarnad.
Visserligen är det så det måste vara om man ska få en stark reaktion. Plötsligheten.
Jag vet. Det är jag som brukar behärska den ädla konsten att spela över.
Stämningsändring och utbrott.
Framkalla känslor hos andra med instabilitet i mina egna.

Även om det är svårt i situationen har jag nu märkt att det kan vara minst lika svårt för omgivningen. Intressant och viktigt lärdom. Har en vän jag vill berätta det för.
Att jag förstår vad som offrades för dessa dramor under så många år.

Kanske får jag det snart, ska trots allt med bussen snart.
Ner till mamma och julstämningen.