Någon speciell. Då har jag förklarat det här nedan.
Vi trivs med det, han och jag.
Man fick skriva ett brev och lägga i kistan. Det var vad begravningsentreprenören sa och likväl var det var jag gjorde. Jag har aldrig varit något vidare bra på att sluta i tid, så där blev många ord på många sidor. Många förklaringar på några ark som tillsammans i ett kuvert skulle utgöra vår sista kontakt. Hans och min. Var det meningen med breven? Med vilken vikt jag då borde välja mina ord på dessa sista sidor. Om kontakten mellan oss skulle slutas för evigt i den stund jag förseglade kuvert. Om det var det som var meningen med detta brev så kan jag bara kort och gott säga att jag har misslyckats. Vår kontakt blev aldrig bruten. Han är med i varje sträck jag drar, i varje ord jag skriver. Såhär i efterhand kan man kanske säga att jag bedrog begravningsentreprenören med avskedsbrevet. Det var det värt. Älskade, älskade du. Genom att påbörja fortsättningen av mitt skapande har jag dig kvar. Du blev mitt uppdrag. Jag hade varit ditt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar