Sömnlöshet för lilla Karin.

Går upp ur sängen och ner för trappan. Jag kan inte sova.
Min dator ligger på köksbordet och lyser och väntar på att om bara några timmar bli nedpackad i sitt fodral.
Tänker på andra sömnlösa nätter och funderar ut vad man kan göra.
När jag var liten och inte kunde sova, eller i alla fall inte ville det, brukade jag
smyga upp och börja leka med något, så tyst så tyst för att inte mamma skulle komma och säga till mig. Jag minns särskilt en gång då jag lyckades förvandla hela mitt rum till en stor koja.
Jag hade antagligen resonerat som så att det skulle bli lättare att sova om jag bara hade ett tryggt litet hus att göra det i.
Mamma blev ganska arg när hon upptäckte mig.
Idag inser jag att det hon blev mest upprörd inte var att jag var uppe ur sängen utan över att jag dragit fram varenda sak i rummet. Tänk så skönt att bara ha det att oroa sig för.
Att mamma skulle upptäcka att jag var busig. Om det vore så.
Kanske borde gå och bygga mig en koja på stört. Det kanske skulle hjälpa.
Det var alltid en favorit att leka att jag stod inför ett hot i någon form.
En naturkatastrof, ett krig eller något annat av obehag.
Sedan skulle jag lösa detta. Lösa det genom att bygga ett bo, en fristad - oftast av kuddar och filtar och annat som kunde tänkas vara behagligt.Lagra upp och skaffa fysisk trygghet. Mjukhet. När ett regnoväder var på inkommande och jag sprang fram och tillbaka genom trädgården för att hinna bygga ett bo i uterummet för att sedan kunna ligga där och känna mig trygg sen när regnet forsade ner. Visst kunde jag ha varit trygg inomhus, men då hade jag heller aldrig fått känna på spänningen och stressen innan tryggheten.
Pressar fram känslor för att få leva så mycket som möjligt.

Jag gillar mitt nya sätt att hantera sömnlösheten på. Att skriva och genom fingertopparna och datorns tangenter få återse lilla Karin för en stund. Minnas något man egentligen inte minns.

Det var skönt det när man lekte och det var natt. I leken alltså. Jag minns att jag ibland önskade att dessa "nätter" skulle pågå längre.När man låg i den buske man utsett till hus och bara kände doften av klorofyll - ja, jag har alltid tänkt att de är klorofyll som gröna växter luktar. Jag skulle gärna få del av det lugnet nu. Ja, det får jag av minnena.
Lugn
Jag har visst varit liten en gång.Och det är jag visst fortfarande ibland.