På en tidsmässigt osommrig buss

Dagen börjar tidigt. Redan vi midnatt satt jag ju och skrev.
Redan vid fem steg jag åter upp för att i zombie-style ta mig in till Jönköpings resecentrum.
Mamma skjutsar. Kära lilla mamma.
En kopp kaffe i en mugg med pressbyråns logga runt om och en grymt färsk kanelbulle.
Det fick bli mitt avsked till den lilla staden för ett tag.
Redan nu, klockan tio (eller enligt bussens osommriga klocka - nio) värmer solen
genom sidofönstren så att jag sitter i bara linne och är varm ändå.
Ignorerar snön som ligger längs vägkanterna och accepterar sommartidens intrång.
En dag till.
Rent av välkomnar.
Det är nu det är, mina vänner.
Det är nu det är.
Och jag kanske är något som rimmar på det.
Kanske det.