Kicka och det ljusnar.

Det är mörka tider och man måste vara hård mot dom hårda
oavsett om det innebär sig själv eller någon annan.
Bit ihop och slå ifrån problemen.
Sparka ifrån.
Skriver nu för att visa på min självbevarelsedrift.

Hittade intressanta nyheter på internet och fann orden
obegripliga att förstå emotionellt även om de taktiken i praktiken
går in allt för bra.
Nämner inte mer än jag behöver men menar ändå vad jag säger;

Är det så man vill framstå?
Gullad med?
Omhändetagen när man inte orkar mer bara för att få bekräftelsen av att människor i ens omgivning finns där och säger kärleksord när man är nere?
Jag vill bli älskad även när jag mår bra.

Det är ju hon som är hon som är jag.

Går det inte att bli uppskattad glad som ledsen i dagens samhälle.
Snälla.Sluta.
Måste sluta. Arg för att behöva framstå.
Livet går bara inta att motstå.
Kanske är det därför jag inte vill förstå det där längre.
För det har ljusnat.