En på ben. Julrimmen börjar dränkt i kaffe.

Må vara hänt, nu börjar advent.
men gråa åkrar utanför bussfönstret talar emot det.

En en på ben.
Det var vad jag var härom dagen.

Kanske är det dax, jul strax.
Med stakar och jul-en jag börjar acceptera:
Hösten finns, hädanefter, inte mera.

(För i år.)

Sitter åter på bussen. Dricker en stoooor kaffe och spiller hälften på klänningen.
Som vanligt. men ändå. Är på väg ner till Jönköping för att ingå helg-stämning men
känner för tillfället att det är helg nästan hela tiden. Att veckorna är finare
och livet lite ljusare. Att jag inte längre längtar efter helgen.
Det är nu.
Och jag älskar det.