En på ben. Julrimmen börjar dränkt i kaffe.

Må vara hänt, nu börjar advent.
men gråa åkrar utanför bussfönstret talar emot det.

En en på ben.
Det var vad jag var härom dagen.

Kanske är det dax, jul strax.
Med stakar och jul-en jag börjar acceptera:
Hösten finns, hädanefter, inte mera.

(För i år.)

Sitter åter på bussen. Dricker en stoooor kaffe och spiller hälften på klänningen.
Som vanligt. men ändå. Är på väg ner till Jönköping för att ingå helg-stämning men
känner för tillfället att det är helg nästan hela tiden. Att veckorna är finare
och livet lite ljusare. Att jag inte längre längtar efter helgen.
Det är nu.
Och jag älskar det.

Här finns många vi.

Kan låta fröken svår. Annars,oftast, fröken lätt.
Prövar alla sätt. Får det aldrig rätt. Allt går snett.

Vet att allt bekräftas av ett nekande svar.
Tar, bara tar. Har blottat allt jag har. Sorg omedelbar.

Orättvisa och självförakt.
Låt mig slippa denna pakt. Jag står för allting som jag sagt. Känslan ger makt.


Är ensam kvar. kanske väljer jag att vara fri.
Saknar inte sympati. Är densamma inuti. Öde - stå mig bi.

Här finns många vi.

Bussresa. Det är ofta då jag skiver inser jag.
Hoppar mellan "bad boys" och "she´s a lady" i låtlistan.
Vad säger det om mig? Vill jag veta.


Vad ska man göra?
Vara stark och självständig eller liten och behövande.
Stänga ute, släppa in.
Ta emot eller stöta ifrån.

Kan jag bara inte få vara lite för en stund.
Jag väljer aldrig. förvirrande.

Ligger ner.

Tar en paus. Äntligen tar jag valet att göra sängen till min bubbla för en stund.
Går frivilligt med på att stanna upp.
Jag har växt. Mognat. Förut låg jag bara still när andra krävde det av mig.
Därför kvävde jag dem med det. Förlåt.
Jag behöver inte längre. Nu vet jag bara att jag vill.
Till mig själv främst. och dig. Nu framåt.
Det är trots allt inte för inte som jag nu ligger här. som sagt.
Trött och ofattbart sliten. Kanske för att en trio härliga herrar övernattade hos
mig i Stockholms-konserts-yra. På liten yta blev vi i natt fyra.

Sen mycket i huvud och kropp.
Blodgivning igår. sätter sina spår.
Nä, ibland tar det bara stopp.

Lugn och ro.
Film och filt. Lite avskilt.
Nu ska bara ligga här och glo.

FÖr jag vet att vad som än händer finns där någon som håller mig i handen.
Kanske hon som är min alldeles speciella äppel-mjukvara?
Hon den underbara.

Inte skriva. armar fryser.
Nu är ligger jag här. bara myser.

Like my penn-kjol. Like a pen.

Lördag. strålande lördag. Längesen och därav välbehövligt - jag sov till jag vaknade.
Gick upp och kom på att det var något jag glömt.
När jag gick hem från tunnelbanan samma natt hade jag sett en lapp ett poesi-evanemang.
Inlämning senast 13. Klockan var 12.30.
Ut i sol. Efter inlämning lämnade jag ut mig till Stockholm och drev runt vart än jag fick lust.
Och sen fick jag lust att skaffa en mig en svart, "teddybjörnskjol".
Dom där som alla vill ta på och kommentera att man är mjuk.
Åh, så sugen jag blev och kunde inte motstå.
Pen-kjol. Like a pen? jopp, jopp.
Nej, nu inser jag att jag håller på att göra samma miss en gång till idag.
Nu fortsätter poesin om en halvtimma och jag trippar iväg.
Ska lyssna på "Like a pen" i min kjol och gå över bron på översta bilden igen.
Fast nu är där aningen mörkare.
Kolsvart.
Ljust. mörkt. Det är som att dagarna lider av svartvitt-tänkande dessa dagar.

Att ha en underbar kväll. Bra dag.
Det kan innebära att titta på Gray´s Anatomy medan man plockar i köket.
Torkar ur skåp. Rensar och sorterar.
Renskriver dagens anteckningar från föreläsningar.
Joggar en sväng med juvelen i öronen.
påminn mig, ska börja gilla fler band som man kan dra ordvitsar med framöver, ge mig tips)
Lagar mat med bara sig själv.
Dricker vin i fönstret.
Äter choklad man hittar när man rensat.
Går på hälsomässa och fånar runt i montrarna/älskar föreläsningar om diabets och tunntarmar.
Målar. och målar naglar.

Jag tror att jag är hemma lite.
Duscha varmt och upphettas inifrån och ut av kaffe och diverse drycker.
Till medis och Ellis och götis. bara is-is. This is the is. Not the it
Mycket sötare så.

Ny kalender.

Är nu lycklig innehavare av ny och fantastisk kalender.
Att det kan vara så tillfredsställande att finna den optimala boken och
sen sitta med färgpennor och rita och skriva om vad som kommer hända efter årsskiftet.
Kanske är det extra fint just nu. När jag efter studenten till våren faktiskt inte kommer
ha den exakta kollen på vad som händer från vecka in, vecka ut.
Att jag är ute. Lät lite negativt fast jag skulle nog vilja säga att
man ska ta det positivt.
Jag längtar, utan att vilja att något annat ska ta slut.
Det är liksom det optimala. Att jag skriver dessa ord.
Hjälp. Det var antagligen operans toner som fick mig på dessa euforiska tankar.
FÖr jo, det var väldigt fint med Opera. Vill gå igen.

Nej nu.
Har en ny kalender att gå in. inte för att det är bråttom eller så, men ändå.
Jag har bara lust att göra vad jag har lust att göra.
Tyvärr ibland, för jag är envis.

Doft av saffran från pressbyrån åå St.Eriksplan.
Den starka luftatrömmen suger ner mig i underjorden,
ner för att ta tuben till operan.
Det är så kallt och jag vill egentligen
bara sova.
Men opera på operan. Kan vara en första gång att minnas.
Hötorget. Klart slut.
Schal upp. Kramar hårt. Juvelen dunkar i öronen.

Så kan det gå när korken var på...

Så det kan gå när korken var på.
Ja. Korkat och dumt men jag använde min råstyrka för att få upp den färgtuben
vilket resulterade i att den istället öppnade sig bakifrån och täckte hela
mig i orange akrylfärg. Men vaddå. Orange är bra.
Nu är min fot röd och min underarm orange.
Det är inte farligt. Bara färg.

Är åter tillbaka i Stockholm efter höstlov och känner att det hela är på rätt spår.
Riktigt rätt.Fett.