Går frivilligt med på att stanna upp.
Jag har växt. Mognat. Förut låg jag bara still när andra krävde det av mig.
Därför kvävde jag dem med det. Förlåt.
Jag behöver inte längre. Nu vet jag bara att jag vill.
Till mig själv främst. och dig. Nu framåt.
Det är trots allt inte för inte som jag nu ligger här. som sagt.
Trött och ofattbart sliten. Kanske för att en trio härliga herrar övernattade hos
mig i Stockholms-konserts-yra. På liten yta blev vi i natt fyra.
Sen mycket i huvud och kropp.
Blodgivning igår. sätter sina spår.
Nä, ibland tar det bara stopp.
Lugn och ro.
Film och filt. Lite avskilt.
Nu ska bara ligga här och glo.
FÖr jag vet att vad som än händer finns där någon som håller mig i handen.
Kanske hon som är min alldeles speciella äppel-mjukvara?
Hon den underbara.
Inte skriva. armar fryser.
Nu är ligger jag här. bara myser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar