Maxat vaxat.

Sätt på lite bra musik. För tillfället är det jag som bestämmer vad som är bra.
Lyssna på det jag rekommenderar. Kommenderar.
Dela min kväll med mig.
Det var till Vaxholm jag kom. T-bana och buss i en timma.

Vid detta mitt första Vaxholmsbesök var det turligt nog extra festlig stämning i den lilla staden.
Där var "Ångbåtens dag" eller något liknande och Lions hade ordnat marknad längs med kajen.
Te och lakritsremmar fanns på menyn.
Jag valde att inte köpa något av dessa födoämnen utan åt min medhavda matsäck.
Inte att förakta. Särskilt i och med spänningen som den båt som nästan körde på mig, ingav under denna måltid.

Knöt skorna på en brygga. Såg att "kajplats 21" fanns tillhands (eller fots) och tog det som ett bra tecken. Om detta undgåtts är 21 mitt turnummer. Vilket jag tjata om.
Nummer 21 då alltså.

Promenerade bland hus och letade badplats. En grillande familj tog upp hela det ställe som den Phånige fört mig till med sina appar så jag valde slutligen att sitta på en klippa i solen och lösa korsord.
Lite fläktar på magen och vågor upp på fotknölarna, så var jag nöjd.
Låg på klippan. Kände dess värme, lukt och form.
Hörde familjärt surr från trädgårdar.
Motorbåtars puttrande.
Skratt.
Tystnad och vågskvalp.

Slutligen (och skrämmande passande) hamnade jag på kyrkogården.
Det är inte så illa som det låter. Jag bara strosade igenom, lockad av mitt "utforsknings-sinne" och min stora förkärlek till vatten.Jo, de hade alltså vattenspridarna igång...
Rofyllt.

Jag lyckades verkligen komma in i "bara Vaxholm".
Alla sinnen var där. Och en stilla lycka.