Kicki åkte och prinsessan fick stanna kvar.

När Kicki och jag lämnade lägenheten i eftermiddags för att hon skulle med bussen ner till Huskvarna började jag inse.
Kände jag att jag verkligen skulle komma att sakna henne.
Tur att det bara kommer dröja någon dag innan vi ses igen.
Fast det är speciellt med umgänge i Stockholm. Och det kommer bli umgänge på mer bekant, småländsk mark då.

"Det enda jag saknat när du var hos mig var Desperate Housewifes" erkände jag för henne när vi gick tillsammans mot pendeltåget. Kanske låter det ytligt och fånigt men det stå för något så viktigt och så otroligt mycket mer. Att tillbringa några dagar med Kicki non-stop har fungerat över förväntan. Vi verkligen fungerar tillsammans, trots att det är dygnet runt.
Vi är som en ipod som synkar med itunes.
Vi blir liksom speciellt anpassade för varandra i vår egenhet, vår gemenskap.
Det har varit fint.
Är fint.

Kvar lämnade hon det mirakulöst skojiga SL-kortet (bilden) som hon till sitt stora förtret fick när hon skaffade sitt 3-dygnskort i måndags.
Jag blev glad.
Ett sådant kort hade jag velat ha när de kom till Prinsessbröllopet föregående sommar, men som tog slut.
Nu fick jag ett ändå. Ärvt av Kicki.
En bit prinsessa kvarlämnat av min prinsessa.
Så spejsat det är.