Orosmoln.

Det blev inget maraton av True Blood inatt och tur är nog det.
Jag somnade läsande Mia Skäringers bok "Dygnkåt och hur helig som helst".
Hon är en spännande kvinna hon.
"Burdus" passar in ibland. Ibland ömtålig och fin.
Inte för att inte båda delar är fina, men ändå.

Vädret denna helg har passat mitt humör.
Sol och blå himmel bakom molnen (vad skulle det annars vara?)
men där kommer riktigt mörka moln och hotar med sin närvaro.
Det blir spöregn. En stund. Ibland längre, ibland kortare.
Hela tiden ligger de där på himlen och hotar att täcka över solen.
Orosmoln. För att jag inte vet hur man säger till molnen att jag gillar moln. Egentligen.
Det borde man tala om för alla.
Alltid.