Jag renade mitt huvud under en promenad. Rödvit-randiga gummistövlar som kluckar mot mina bara ben ger betryckande takt. En fjällrävenregnkappa i herrstorlek "alldeles för stor" skyddar mot de regnskurar som kan komma igen. De kommer nu bara droppar från träden. Luktar sött i Vasaparken och jag kan inte, vill inte, motstå frestelsen att gå genom alla vattenpölar.
Vattenpussar. Regnkyss. Det var det förr i tiden.
Såg fem kaninungar under minigolf-kiosken och lekparken var tom sånär som på ett ungt par som skyddat sig från regnet.
Går förbi en av alla tunnelbaneuppgångar och får ett lugn av luften som strömmar emot mig. Av lukten i luften. Det luktar mitt Stockholm.
Hundar på hemvägen följer mig med blicken då mina stövlars kluckande fångar deras uppmärksamhet.
På återvinningsstationen ner på gatan har man satt upp klisterlappar på glasconteinrarna :
"Kasta inte flaskor efter 23.00. Tänk på grannarna".
Av någon anledning får jag hopp om en mänskligare mänsklighet.
Just nu är jag ändå nöjd med att dela ensamheten med mig själv.
Det är ingen självklarhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar