På min promenad beslöt jag mig för att gå in i butiken på gatan nedanför för att spana in den där gula klänningen i skylten på lite närmare håll.
Det visade sig då att det var den sista de hade kvar - och naturligtvis - den passade perfekt.
Gissa vad jag vill nu. Jo, just det. Ha den.
De hade bara haft den i två exemplar och inköparen reste runt i världen och köpte några få plagg här och var. Om inte närproducerat så iallafall närkonsumerat för min del. Jag ska hålla spanet i kvartersbutikerna lite oftare. Senapsgult. underbart.
När jag sedan ska koka ägg misslyckas jag och får ägget att spricka som en jag vet inte vad för äckligt... Rakt på min klänning. Det kanske är ett tecken. Det var alltså inte den där nya, fina som jag föhoppningsvis köper imorgon utan en annan. Tecknet bestod i att äggulan färgade denna klänning lika gul som den jag spanar på.
Skönhet i äggens innandömmen. Det blir kvällens konstform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar