Kariander: februari 2011

måndag 28 februari 2011

De Sociala Dörrarna

Alla människor är unika och så också deras sätt att agera i sociala sammanhang.
Efter ett samtal med en kär vän fick jag en illustration av "de olika sociala personligheterna" etsade på näthinnan;

Jag skulle vilja likna människans sociala olikheter med de olika delarna av en port, en dörr och entré.

Dörrmattan - Den som lägger sig platt på marken och gör det möjligt för alla trampa på en. Dörrmattan utnyttjar sin totala underkastelse för att nå uppskattning och "acceptans" (om man nu kan använda ordet acceptans i dessa sammanhang, berättigande för sin närvaro är mer rätt ordval) från sin omgivning

Dörrstoppet - Denne upplevs till en början som en "stängd" person utan vilja att öppna sig men om/när man väl har "öppnat dess "dörr" fungerar dess dörrstopp även som hinder för dörren att åter stängs. Man behöver alltså bearbeta denna person för att nå in men är man väl inne behöver man sällan vara rädd för att åter slängas ut.

Titthålet - Den tysta men observante. Ingen ser in genom ett titthål och vet vad den tänker och känner. Däremot ser denne det mesta - om än ur sitt eget "guldfisksperspektiv" då man sällan vill dela sina vyer med någon annan.

Ringklockan - Den som behöver höras och synas mest av alla i sociala sammanhang för att känna sig delaktig. Uppmärksamhetssökaren?

Brevinkastet - "Skvallerbyttan" Som har insyn från båda sidor av dörren och som kan skicka information däremellan. Tjänar på att vara olika parter till lags.

Skulle tippa på att mer tillkommer. Jo, såvida jag fortsätter existera kommer mer banala tankar och bilder att uppkomma innanför pannbenet. Var så säkra. Mer kommer.

H.I.J.K.L.M.N.

H.ar I.nte J.agat K.änslor L.ikt M.in N.ästa

Lägger över bilder mellan datorer och finner till min stora glädje att det var idag för två år sedan som MusikDirekt i Vetlanda ägde rum och denne man och hans band spelade. Då vet jag vad jag gjorde för två år sedan. Cirkeln sluts. Eller någonting.

Vaknar med mina kära och njuter av en dag i frihet. Så har det inte alltid varit. I och med att mars närmar sig tickar klockan ner mot min tvåårsdag av stockholmsboende. Två år på Capio. Två år sedan Josefs spelning, en tidpunkt då det var den enda som lyste upp mina dagar var vad jag kunde prestera. Händelser. På två år har världen ljusnat.

Nu kan jag njuta. Hämta mer av Luzzes mörka kaffe. Kärlek till oss. alla.
Jönköping med vi 5. The big five i mitt hjärta. obs. Koffeinhög

söndag 27 februari 2011

Iskunskap

En söndagspromenad med min Kix blev starten på denna dag.

Vi smög omkring nere vid isen tillsammans med barnfamiljerna (som vi båda började avundas) och granskade "Svävaren", en slags Is-fordon, som Sjöräddarna på plats hade med sig.

Vi frågade dessa livräddare om allt och ingenting, precis det vi ville veta just där och då.
Det blir ofta så att man inte vågar fråga de frågor man egentligen har på hjärtat men idag påminde

Kicki mig om att det antagligen just det man borde göra.

Jag tänker också på Paulo Coelhos bok "Elva minuter" och påminns om att huvudkaraktären i denna

bok lever efter detta, hon också - att fråga allt det man undrar över.
Det finns ju så mycket man vill veta men som man oftast inte törs fråga.

Varför ska rädsla hämma kunskapen? Det blev dagens lärdom.

lördag 26 februari 2011

Lördag i Bäverns tecken

Lördagar har alltid varit och kommer alltid att förbli - Loppisdagar.

Så också denna lördag. Veckans fynd blev en underbar plåtburk till samlingen

och en rutig duk ämnad för sommarens många utlovade picknickar.

Dessutom fann jag en barnjacka (nej, jag köpte den inte) varpå jag

hittade märket på bilden ovan. En bäver. Då jag av någon anledning fått för mig att detta

är mitt "totem-djur" var jag tvungen att klicka av en bild...

Jag skulle vilja påstå att det är just mitt "Loppis-blod" som ger mig de främsta skälen

till mitt och bäverns samförstånd. Jag satte samman en lista av bevis för min "bäverighet":

1. Vi båda gillar att samla på oss saker (Loppis och secondhand i mängder kontra. mer skogiga saker!)

2. Vi gillar träd (måla eller äta)

3. Vi har stora framtänder

4. Vi gillar att bygga upp "hem", alternativt inreda

5. Utseendemässigt? Jo, jag har fått höra att jag har hållning som detta djur...

fredag 25 februari 2011

A.B.C.D.E.F.G.

A.lla B.ara C.ensurerar D.en E.viga F.örväntans G.emenskap

Detta blir det första inlägget på denna blogg. Jag bytte adress men lade även in de tidigare inläggen.

Ta det som ett ABC för vuxna.

Genom att blogga lär jag mig alfabetet igen.

LOVar att ha en fin stund.

Nu är stunden äntligen inne och jag sitter på B4U ner till mamma och pappa.

Sportlov, kära sportlov. Det känns som en välbehövlig lyx.

Om jag nu ska sätta upp några mål med denna vecka så att inte glädjeruset gör mig allt för yr:

1. Skapa en ny spotifylista med pluggvänlig musik. Tips emottages gärna!

2. Besöka vätterisen. Vikigt. Riktigt viktigt.

3. Klippa mig. (Oj vad mamma blir glad av det här....) men observera - endast de toppar som är så slitna att de med blotta ögat är tu-delade.

4. Träffa fina människor.

5. Äta Choklad.

6.Äta långsam frukost.

7. Köpa Popadelicabiljetter. ocskå viktigt.

8. ...och så som bilden förutsäger, så länge jag inte färgar håret hos frissan, ha kul. Oj så orginellt...

nÄRA iNPÅ nÄSTAN aLLTID

Nära Inpå Nästan Alltid. Allitterera mera.

Vaknar alldeles för tidigt av att sängen tar slut

Drar mig plågsamt upp på fötter

Går fram till fönstet, tittar ut

Där är grått och ganska kallt

Ögon trötta, fötter nötta

Mina böcker ligger slängda överallt

Trots att allt är upp och ner

Är det enda jag ser

Min kära i sängen slumra

Timmars sällskap

Värt? Behöver inte undra

Trots den kalla vinden

Säger jag hejdå

Kysser henne ömt på kinden

Jag är inte ensam, trots allt

Ellen Moonboots och Fucking Åmål på internatet. Det ligger mig sannerligen i fatet.

Finis. Ninis. Kaninis. Värm min säng inatt

Karin Gånger Två

Lyckan är gjord när jag nu änrligen tar mig tid att läsa mer om denna fantastiska kvinna.

Skolarbete om henne känns lyx.

Hade jag levt på hennes tid hade jag velat bli Karin och Karin så som Eva och Eva är idag.

Karin Boye

Sörjer avsaknad av soff-läkeriet

Blev lagom glad av att finna XL-galan ta plats på min underbara, Houseavsedda, tisdagskväll. Blä.

För att stilla mitt hungrande av soff-läkeri tar jag en koll på den makalöst grymma hemsidan jag hittade för ett tag sedan:

http://anatomiskatlas.sjukvardsradgivningen.se/

Nörd? Oja. Sannerligen dubbel Oja.

Bengt och en film får ersätta min House-abstinens. Honom kan man lita på.

Om man inte redan känner honom kan tilläggas att han är min goa elefant.

Lärt mig gå på vatten

Idag var dagen då jag äntligen gick den där promenaden längs det fina vattnet. Äntligen. Det är otroligt vad man -eller iallafall jag - kopplar platser till händelser. Accosierar. Det är altså inte förren ett halvår efter sommarens promenad där nere som jag nu efter mycket om och men har pallrat mig dit ner. Stegat de få metrarna till detta vackra promenadstråk.

Dom där dagarna av saknad är över nu. Lite fin liknelse med att jag "lärt mig gå på vatten" då detta faktiskt var precis vad jag gjorde. Jag korsade Karlbergskanalens snöklädda sjö, sjungande på Lars Winnerbäcks "Lär mig gå på vatten". Där mitt på isen mötte jag dessutom en herre som sa Hej. Underligt. En Stockholmare som hälsar frivlligt. Glädje och ädslor.

Måndagstacksamhet

Jag är så otroligt, himla, mega underbart tacksam och glad över mina fina måndagsbesök hos ett kärt gäng (eller delar av) i en välbekant låda i utkanten av Väsby. Denna vecka blev det CupCakes från butiken nere vid St.Eriksplan (Eller St.Sigfridsplan som mamma säger - det ska ju iallafall finnas i Götet har jag hört? Och då stämmer det bättre in på mej så alla frågar om jag är därifrån...underliga Stockholmare) Keep subject. Eller nej. Min poäng var liksom bara tacksamheten för måndagarna så det var klart så.

Appropå tacksamhet har jag min kära Lou att tacka för hennes spoyifylista som förgyller samt en film om Cornelis. Skulle ge bra mycket för en kram av honom just nu. NalleBjörnskänslan är enorm när man ser den mannen.