Nära Inpå Nästan Alltid. Allitterera mera.
Vaknar alldeles för tidigt av att sängen tar slut
Drar mig plågsamt upp på fötter
Går fram till fönstet, tittar ut
Där är grått och ganska kallt
Ögon trötta, fötter nötta
Mina böcker ligger slängda överallt
Trots att allt är upp och ner
Är det enda jag ser
Min kära i sängen slumra
Timmars sällskap
Värt? Behöver inte undra
Trots den kalla vinden
Säger jag hejdå
Kysser henne ömt på kinden
Jag är inte ensam, trots allt
Ellen Moonboots och Fucking Åmål på internatet. Det ligger mig sannerligen i fatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar