Har alltid varit fäst vid platser

Har alltid varit fäst vi platser.
När min mormor sa till en fyraårig Karin att jag skulle flytta hemifrån en dag började jag gråta.
När mina kompisar pratade om att studera i andra delar av Sverige blev jag lätt illa till mods.
Att resa är spännande, men det har aldrig förr uppvägt att ha en trygg och välkänd punkt.
Ingen i min familj har tyckt det.

17 år, 17 år i staden och efter ett litet Veronica Maggio citat kan jag konstatera att jag vid denna ålder flyttade ensam upp till storStockholm.
Jag stannade - även om mitt hjärta stannade hemma bland vänner och familj.
Jag stannade och skaffade mig slutligen ett eget liv.

Så plötsligt ville jag mer.
Stockholm kändes inte nog och längtan efter en lycka på en annan nivå än bostad och
familiärtitet spred sig.
Jag träffade någon min tjugoförsta sommar.
Han fick mig att vilja mer och jag trodde mig samtidigt älska stockholm.
Jag kände mig hemma för första gången här uppe.
Han bekräftade något jag alltid vetat. Att kärlek är allt.

Trodde mig alltid varit fäst vid platser.
Nu vet jag bättre. Det sitter aldrig i platsen.

Jag har aldrig varit fäst vid platser.
Jag har bara varit fäst vi människorna. Kärleken.
Det är vad jag vill ha av livet.
Kärlek.

Jag älskar bara en plats och den är där du är med mig.
Hela tiden.
Så kom - låt oss åka