Konspirerar över konspirationer

En ny konspiration har uppdagats för mig. 

Paul is Dead.

Gillar The Beatles och brukar allt för ofta drömma om hur det skulle vara att leva när de var som allra störst. Trots det har jag inte vetat något särskilt om dom så som jag själv lärde mig allt om mina barndomsidoler - behöver jag säga att jag vet allt om Orlando Bloom. Var, när och hur han var född. Var på kroppen han har vilka tatueringar... nog.

Nå - jag har alltså inte haft koll på The Beatles. 

Idag ändrades det hela och jag har nu legat i sängen och läst konspirationsteorier på olika hemsidor.

Tittat på youtubeklipp på ämnet.

Nu är hela mitt kropp och knopp fast i detta. 

Fastnat

Det hela går ut på att Paul McCartney skulle vara död. 

Allt sedan en bilolycka 1966.

Att han därefter skulle vara ersatt av en man som är mycket lik honom och att bandet efter det ska ha lämnat dolda meddelanden för att förklara för sina fans. 

Meddelanden i låtar spelade baklänges. Symboler för död i bilder, i texter. 

Förstår inte varför - men jag gråter. 

Kanske är det döden och det fördolda som skrämmer. 

Att vi inte vet det vi borde veta. Det som antyds på olika sätt. 

De där dolda tecknen som går att tolka om man bara kommer in på rätt spår.

Låt mig citera Tomas DiLeva och fråga oss alla " Vem ska man tro på?"

Beblanda. En Kaffefilosofs funderingar.

Har på senare tid lagt märke till att kaffe med mjölk kanske inte är så farligt som jag trott. 

Ska jag vara helt ärlig är det faktiskt riktigt gott vid speciella tillfällen. 

Nu är jag inte den som stenhårt måste hålla fast vid mina principer om jag märker att jag haft fel

men i detta fall förvånar det mig en aning för mycket för att bara få gå obemärkt förbi. 

Det goda kaffet har för mig varit för värdefullt för att beblanda med någon som helst annan dryck. 

Att spä ut den dyrbara dropparna? 

Och med mjölk?

Var ligger likheten, poängen? 

Pyttsan.

Nu har jag tänkt.

Det räcker längre. Varierar i smakupplevelse. Antar fina delar av den bruna färgskalan. 

Att detta går att applicera på annat än kaffe. 

Det är självklart och också anledningen till detta lilla utlägg som blev ett inlägg.  

Tolkas som det tolkas vill - men då är det inte längre mina tankar ni uppfattar utan era reaktioner på mina ord.

Att blanda. Att vara med olikheter. Att ändra sig och att vara föränderlig. 

Det är fortsättning och utveckling. 

Samspelet som får världen att gå runt. 

Det är det. 

Inte längre sista droppen.

Som ett bananskal. Tömt och glömt. Så känner jag mig just nu.

Inte som ett gammalt och skrynkligt men likväl lika tomt. 

Allt går i ett och jag hinner inte fylla på. 

Orken. 

Men den kommer.

Man kan se ljuset i tunneln, kan till och med ta på det. 

Ligger i sängen, för en gångs skull nyduschad och med möjlighet att ligga kvar och dra mig. 

Ledighet i helgen och en kärt besök. 

Lyssnar på ännu ett sommarprat och glädjs av den starka Emma Wiklunds historia.

Starkt.

Tillfällen som dessa är jag glad över att äntligen ha funnit nyckeln. 

Den som gör möjliggör för mig att kunna ge allt och sen dra mig tillbaka 

för att ladda upp. Inte längre tvingas alltid vara toppen till sista droppen.

Alla sparade droppar blir mitt hav. 

Däri ligger min frihet.

Och kärlek.

Hej-Grammofonen.

Sängen efter jobbet.
Åtta timmar i en affär där alla handlar efter helgens vila.
Tanter som gjort sina dagliga inköp för att socialisera en aning över veckans extrapriser.
Gubbar som kommit ner för att köpa expressen och dragit några skämt om att de vet vad jag heter (namnbrickan...) och om att jag kan behålla kvittot som present.
Barnfamiljer - delar av eller hela faderullan - som från stund till stund tagit stället med storm.
Mina öron måste tillägga:
Den som kom på det finurliga med att göra en Hello Kitty-glass med visselpipa som pinne har jag bara en sak att säga till - Det var inte finurligt.
Frågor om vad saker kostar, om de vill ha det på beloppet eller om det inte var denna pasta som var på extrapris denna vecka.
Känner mig som en gammal grammofon med det klatchiga ordet Hej som huvudspår.

En vanlig dag på jobbet.
Och trots allt. Jag gillar det.