Personen.

Personen.

Av någon outgrundlig anledning är jag i nuläget fast för tanken på ”min person”.

Har man sett ”Grays Anatomy” förstår man direkt vad är det jag syftar på. 

Har man det inte kan jag vidare utveckla den känslomässiga 

innebörden i begreppet  i fenomenet. 

Det kan behövas oavsett. Öppna upp dörrar. Se på ljuset man tror sig finna på andra sidan.

Personen.

Är du någons person är du en av dennes allra närmsta. 

Du är den som den andra helst av allt vill dela med sig av sina upplevelser med. 

Du är den som får dela den andres intryck genom uttryck.

Det är du som följer med när den andre ska göra en obehaglig undersökning eller bara behöver allmänt stöd.

Det är du som tar hand om den andre så som ingen annan varken kan, vill eller får göra. 

Har du barn blir dessa dina personer tills den dag de kan ta vara på sig själva. 

Däremot är dessa inte kapabla till att vara din person i gengäld vilket ofta annars är fallet.

Din person är den du genast vill ringa när du fått ett bra besked. 

Det är den du vill meddela först om något riktigt tråkigt inträffar.

Personen är den du kan vara ensam tillsammans med, utan jobbiga tystnader

och krystade samtal. 

Det är din person. 

Och så massa mycket mer.

Jag vill staka ut vad detta egentligen innebär för att tillslut kunnan härleda den bultande längtan jag nu känner. 

Vem är det jag längtar efter?

Detta är bara början.