Går i lätt snöfall längs St.Eriksgatan
(lägg märke till att jag helst
säger detta på småländskt vis : Errrrriksgatan. Mjukt och fint)
De kalla flingorna dalar ner och snuddar vid mitt ansikte.
Rör mig med sina kalla kristalliska konturer.
Skönt mot min varma hud.
Lever idag. och det räcker. för det är vackert.
Bär en grön tygkasse med magvänlig mat i ena handen.
Kan komma hem.
Hem.
Hem.
Snart. Och värma de iskalla, gummistövelsbeklädda fötterna.
Ingenting är dumt just nu.
Det bara är.
Så just nu vill jag inte säga att jag är dö-glad.
Vore missvisande.
Jag är Livsglad.
Bättre det.
Konstaterar att det har med dagens efterlängtade människokontakt att göra.
Jag är så glad att jag tillochmed kan äta banan.
WOW
Jag gillar egentligen inte banan
en väldig vändpunkt i mitt liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar