Ligger i sängen nu och har haft hela dagen inuti mig.
Så många gånger jag tänkt att jag velat skriva.
Så många känslor jag önskar jag hann skriva ner.
Det är inte lätt. inte genomförbart. Inte ok att förvänta sig.
Ändå denna rädsla. Rädslan för att allt bara rinner ifrån mig.
Och jag inte hinner.

Det speglar den plats jag är på nu. Däremot har jag många gånger under
dagen fått chansen att känna riktig glädje. Riktig lycka.
Solen sken över Stockholms gator och även jag var en solstråle efter
en efterlängtad natt av på riktigt god och tillräcklig sömn.
Bra musik på tåget och struktur och lugn och samtal.
Delaktighet.
Kanske är det det jag är rädd för. Att mista delaktigheten.
FÖr den har jag inte nu.
Ska släppa greppet en stund.
Falla bort för att vila upp. Resa mig imorgon och inse att ingenting var så illa
som det verkade igår.

Lyssnar på makalös musik och kommenterar att den mest orgasmiska delen av låten är bortklippt i denna version. Hostar för spotify istället