Går förbi skridskoåkare i Vasaparken för att hämta ett paket på ICA.
Kan inte låta bli att fota och synnerligen inte låta bli att förundras
över min kameras inkännande natur.
Att den veta att jag personligen lägger mer fokus på kärlekarna framför
isen än på de faktiska åkarna.
Man blir ju varm i hjärtat...
Vaknar med en smärta i hela kroppen och vet att något är fel.
Föräldrarnas förkylning hade inte undgått mig, bara låtit sig ta sin inkubationstid.
I feberbyra hängde jag lik förbaskat kvar i skolan, trots denna längsta veckodag
och sitter nu i lätt koma framför datorn som numera har el.
Tacka gudarna eller det svenska postsystemet för att denna laddsladd återkom till
sin matte. Dumt att glömma den i Huskvarna.
Man är mer beroende än man tror.
Har trots allt gnäll en bra känsla.
Jag är ganska nöjd. Har köpt grönt chai te och tänker vila någon timma.
Sen är det på med livet igen.
Inte en sekund att vänta.
Åter en brudkväll at Karres place. Och nej, ingen kallar mig Karre,
det bara funkade bättre så om man konverterar Mange med Karin...
Fest hos Karre, för-fest hos Karre Karre, om ni fattar.
Nej nu Karin. Du svamlar. Ta en alvedon eller sluta bara skriv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar