Just nu känns allt så förbaskat fantastisk underbart.
Föräldrar som fyllt kyl och köpt blommor när vi bytte bostad för en vecka.
(och jag som bara överlämnade deras i lindrig rödvinsfläckad missär)
Lyssnar på musik och målar. Kläder inhänga och uppackning relativt gjord.
Väntar på en vän som ska sova här i natt.
Allt gott.
Men det var det inte förut.
När bussen svängde in för att lämna av oss passagerare på cityterminalen gick en
kall kåre utmed min ryggrad. Något var fel.
Nyckeln. Mina föräldrar var som sagt här förra veckan.. och fixade...och låste lås
vars nyckel jag inte brukar använda.
Kort sagt var jag utelåst och för några iskalla minuter, kanske rörde det sig om en halvtimma
sökte jag i förtvivlan min vän med extranyckeln.
Tillslut når jag henne via systern och efter att ha blivit väckt av mitt missdåd
får hon snällt gå ner till pendelhållplatsen med en nyckel och en stor kram.
Kära Siri. Tack
pju. hemma. och jag uppskattar värmen så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar