Vänder ryggen till.

Överväldigar mig själv med tankar på att detta år bara har 22 timmar kvar.
Otroligt fåniga räknefasoner jag håller på med.
Borde antagligen skärpa mig och skaffa mig ett liv
men det är lättare sagt än gjort såhär i ett ensamt kök
klockan 2 på natten den sista av decembers dagar.
Nej. Ett slut. Egentligen inte mer än som alla andra dagar, timmar, minuter sekunder
tar slut men ändå ett tillfälle som alltid inbjuder till mer eftertanke
på att tiden verkligen går.
Kanske borde man inse detta oftare.
Jag vänder ryggen från det som varit och fortsätter fram.
Fast...det gamla sipprar in..