Synd bara att det inte är morgon längre. Eller får man lov att kalla de jullovsmorgon klockan tolv på dagen?
Ute är himlen blå. Vet inte vad jag väntar på. Ut och njut av ljuset.
Kan inte längre skylla på att dygnet är mörkt var timma längre och därför
sova hela dagen och vaka hela natten.
Fast varför skylla på något. Kör bara på. Bäst så.
Tänker på en sak när jag sitter med kaffet bredvid.
På en lukt jag fått känna ofta nu när min farmor brutit lårbenet.
Sjukhus, och inte sjukhus i sig utan sjukhusfika. Den där kombinationen av sterilitet och sötma.
Kaffe.
En lukt som får det att sticka i näsa och ögon.
En lukt som får mig att minnas trots att livet fört mig någon helt annanstans.
En lukt som för alltid kommer att förknippas med både maximal trygghet och maximal skräck.
Det är en lukt jag aldrig ska vara involverad i igen.
Tänker inte ens säga ordet, men nyårsskiften får mig alltid nostalgisk.
Ska du fika på sjukhus så tänk inte på mig.
Jag har kommit längre bort än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar