Tidsoptimism, bra böcker och en förmåga.

Ligger på mage i sängen.
Skriver så att jag får träningsvärk i överarmarna
som håller mig uppe.
Svanken lätt trött efter denna ergonomiskt idiotiska arbetsställning
men vad gör man inte för mjukhet och värme en regnig oktoberkväll?

En dag som tagit musten ur mig.
Tar igen mig nu.
Hjärnan totalt kvaddad.
Tur då att en av mina skoluppgifter är att läsa en bok.
Visserligen på engelska, men vad spelar det för roll när handlingen är fängslande.
Blev inte ens stressad av att missa tåget i förmiddags, bara nöjd över
att få längre tid åt läsningen.

Den omtalade "One Day" är titeln och vad jag har förstått väntar
även en filmatisering inom en snar framtid.
Skrämmande nog kan jag se mig i den. Jobbigt.

Efter ett träningspass - när andningen lägger sig och kroppen går in i vila -
kommer jag ibland in i ett näst intill euforiskt tillstånd av insikt och känslosvall.
Allt känns så bra. Det hände igen idag.
En vetskap kom till mig. Ett sätt jag kan leva på för att få ut så mycket som möjligt.
Ibland bara vet man.
Det handlade om en förmåga och en möjlighet att använda den för mig själv.