Tacksamhet över hjälpsamhet.

Pratat i över en timma med en kär Göteborgare.
Tid över telefon slutar märkas när man har vissa på tråden.
Men som hon sa, har vi lyckats ha något att säga varandra hela de 18 månader
vi levde tillsammans, då har man nog bara det.
Och då menar jag det som i "det" det:et. Vi har bara det där.

Allt medan jag höst-promenerade så fort huvudet klarade med på väg hem
från biltema. Ja, de råkar faktiskt ha bra akrylfärg - gick in med lite smygreklam märker jag.
Och har man väl börjat med den där gula nyansen... ja då är man fast.

Det blev en fin dag trots allt.
Mycket tack vare mina vänners överseende med nattens mindre lyckade slut.
Deras hjälpsamhet.
Min tacksamhet.
Så att ni är medvetna om det - jag är medveten om det. nu