Sländornas sentimentala svammel.

Vet nu såhär lite i efterhand att jag idag -att jag denna helg-
har både vunnit och förlorat.
Det gör man alltid men kanske just nu mer än någonsin.
Kanske kommer det tillbaka först när man låtit det gå.
Det är så det är med med dem man har allra närmast hjärtat.
Känner mig mycket mindre ensam när jag vet att jag har möjligheten att inte vara det.
Efter att vara behövd är jag aldrig utsatt.

Som sländan jag hittade på gatan idag.
Den som lever sådär kort.
Kanske gör jag det med. Vågar inte chansa.