Förvirrande, men ack så sanna, ord om torsdagen.

Torsdag morgon och solen skiner utanför fönstret.
Så var det även igår fram tills himlen öppnade sig och åskan började dåna.
Fick mig att inse.
Jag uppskattar åskan och regnet som attackerar från ingenstans.
Jag gillar solen som skiner trots att himlen är genomgrå.
Nu vet jag inte vad som är sant längre.
Fast spelar det någon roll?
Trots allt är jag aldrig ensam.