men blir när jag skriver påmind om att jag har det.
Det kom flera gånger under dagen och bara värmde. Tog mig bort en stund.
Uppenbarligen satte det mig också åter på plats.
Kanske är det för typiskt av mig men - jag gillar verkligen min bok.
Zahiren - av Paulo Coelho. Det är lite som jag kan vara.
Kladdkacan.
Nu borde jag stänga ner skärmen.
Hela skolan ska ju ut i skogen imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar