Nattlig poesi. För sent för att kunna låta bli.

Sällan så genomskinlig och självklar.
Så mycket av det som jag är.
Kom till mig och ge mig tröst med ord som ibland inte ens behöver sägas.
Knacka på min dörr. Banka om jag skulle tvivla. Ring i värsta fall på klockan och väck alla.
Närhet och trygghet skulle nära. För nu. För i natt.
Den natt som är skild från världens vardag.
Jag skulle vågat.
Det är tid vi pratar om.
Inget annat.
Bara tid.
Hoppas jag.
Jag förblir utan sömn. Tills jag somnar. Tillslut.
Jag menar det.