Klagobrev - fast tvärt om. Beröm till vården. Det är välförtjänt.

Nu när min vård-tid går mot sitt slut vill jag tacka min de på landstinget i Jönköping
för att de har möjliggjort detta tillfrisknande för mig.
Det har varit optimalt och definitivt värt att berömma. Tacka för.
Uppmärksamma.
Det är ett brev jag skickade till den ansvariga på sjukhuset i Jönköping.
Det är ett brev jag nu väljer att delge och blotta även här.
Jag vill att man ska se att det inte bara är ris som vården får ta emot.
Här är ett fång röda rosor:


Mitt namn är Karin Eriksson och det är jag som kontaktat dig tidigare i samband med att jag sökte förlängning på min behandlingstid på Capio Anorexicenters behandlingshem utanför Stockholm.
När Juni går mot sitt slut är även min kontakt med Behandlingshemmet över.
Man känner sig aldrig riktigt redo att ta farväl - det är skrämmande och omvälvande med avsked - men jag känner trots allt att jag är färdig där. Jag är stark nog att gå vidare.

Det jag vill med dessa ord är att visa min uppskattning på det bemötande ni från Vuxen Psykiatrin givit mig i min behandling. Att jag fått förlängd vård när jag behövt, att jag har fått den långamma utslussning från Capio som gjort att jag själv idag känner mig redo att släppa taget.
Det känns som att den hänsyn ni visat den tid mitt tillfrisknande tagit kommer att göra mig mer stark framöver. Att jag blev så pass frisk innan jag tvingades avsluta behandlingen känns som det jag behövt så många gånger utan att få tiden och därför fallit tillbaka ner i sjuka banor igen.
Denna gång känner jag mig starkare än någonsin och är idag helt övertygad om att jag kommer att bli helt frisk en dag. Bara jag fortsätter att vara vaksam på mig själv och får stöd.

Tack för de fantastiska förutsättningar ni givit mig.
Det är bra vård. När man förstår att Anorexi kräver mer än vård i akutskedet.
Att det är tiden efter som avgör om man klarar sig ur mörkret eller om man halkar ner igen.
Tack för att ni förstår att det inte är BMI-gränser och andra somatiska skador som avgör om man är värd vård eller inte.
Det räddade mitt liv. Var stolta. Det är jag.

Med Varma Hälsningar

Karin Eriksson