Nämnde jag att Tillan och Joakim var här?

De fick med mig på Dramaten för att titta på "Vargtimmen" som jag antagligen redan nämnt.
Vad jag däremot inte nämnt är att den var helt fantastisk.
Jag vet inte om det är jag som överälskar ibland men då de båda andra gillade den också så var den antagligen bra i de flestas smak. Om man gillar konstigt.
Kanske lite väl konstigt.
Inte för mig i och för sig men om du bara är lite mindre tolerant mot skumhet ligger den i riskzonen för att gå över gränsen för "inte konstnärligt bara konstigt".
Som sagt. Inte för mig.

Den var riktigt snygg. Och det som från första början drog mig till den:
Musiken av Drejer. Mums.

Mer av det. Hoppas man kommer kunna finna dessa toner på internet någonstans.

Nu har de åkt ifrån mig för denna gång men kvar på kylskåpet är ett spår.
Den poetiska skönheten ligger bakom det hela.

Nej, vänta - ett spår till. Det står en ovanligt snygg kasse från "Hope"-butiken som kvarlämnades av Den stilige cykelförsäljaren.
Jag blev glad. Lite för glad för att få en påse.
Det är vad min mamma alltid tyckt. Spara alltid en bra påse.
Det här är en bra påse.

Herregud. Jag överdriver jämt. Men det bara blir.
Som en uppspelt hund.
Men jag gillar.