Jag hör fågelsång mellan träden.
Det är varmt och sötman i luften gör det svårt att andas.
Ändå trivs jag här.
Kyrkogårdsatmosfären , en rymd för sig – just nu enbart för mig - med mystik och pulshöjande spänning, taktfullt kombinerad med dödens respektingivande tystnad.
En atmosfär unik av sitt slag.
Som om man trär in i en annan värld när man går in genom dödsträdgårdens grind.
En värld där inget oväntat kan hända. En värld där allt är i ständig harmoni, i alla fall i balans. En balanserad andra värld.
Min gråt blir en stillsam gråt, mina tankar stilla likaså.
Starka känslorubbningar kommer inte åt mig här. Min sorg likväl som min glädje trubbas av som av lugnade mediciner. Känslan av att någon renat mitt sinne från sorger , drygat ut mina tankar med mellanrum, luftrum, hålrum – Pauser.
Kyrkogården är, när allt kommer omkring, inte en plats för de döda att vila på när lika mycket som det är en vilosam plats för de som blev kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar