Eller förmiddagen. Eller vad det nu kallas.
Jag får hela tiden frågan om det känns bra med sommarlov eller om det känns som att jag inte har någonting att göra.
Nu har jag svarat på denna fråga så många gånger att det börjar sjunka in.
Jag känner mig inte utan något att göra. Jag känner mig inte heller tok-ledig.
Jag är nog helt enkelt ganska i mig själv.
Jag pluggar på i de ämnen jag kan. Jag ordnar med vanliga saker. Jag tar hand om mig.
De "arbetsuppgifter" jag har är så smidiga att de kan utföras var som helst - bara jag är med.
Och det är jag oftast. Förhoppningsvis.
Antingen har jag gjort det väldigt smidigt för mig eller så har det tidigare varit mindre smidigt.
Jag känner inte längre att saker strukturerar min tid utan att det jag väljer att göra finns i min tillvaro på ett sätt jag vill att de ska.
Så länge skolan är något jag valt är det inte något som stör mig (även om det kan bli tufft).
Det tillhör mitt liv. Inte tvärt om.
Om jag vill träna är det inte något som styr mig utan ett moment där jag styr min kropp.
Om jag vill vara lugn är det inte ett nederlag.
Allt är mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar