Shit pommes frittes!

Ja, nu är detta uttryck för en gångs skull på sin plats.
Jag har gjort det.

Jag kände mig glad och harmonisk efter en fika med Ellen.
Tanken slog mig åter och jag kände i hela kroppen att jag nu var redo.
Promenerade längs en liten balgata på söder med slussen som mål.
Det småregnade och var grått.
Jag hade bestämt mig.
Glädjen i att ha tagit beslutet påminde mig om att hur jobbigt det än kunde bli
efteråt så hade bara själva beslutsfattandet i sig givit mig glädje nog att uppväga
allt annat.

Kom fram och gick in.
Alltid en massa folk där.
Köade bakom en busschaufför som skulle ta med ett skråvmål.
Beställde och betalade.
Jag var nöjd.
Jag åt Och jag kunde njuta.
Jag är nöjd.

Jag har ätit pommes frittes på McDonalds. Ensam och för mig själv.
Jag är så stolt.

Bryter loss sten för sten av granitberget min demon byggt under sina 7 år.
Nu är det mina år kvar. Från och med nu.
Fett coolt.