Min farmor och min farfar.
När jag var liten var jag med dem mycket. Ofta.
Så ofta att mina vänner sa att jag hade tant-uttryck då jag sa "Vackert" om saker jag tyckte om.
Det är jag glad över.
Om ni märker att jag använder mig av ordet "Vackert" med än vanligt nu i dagarna
vet ni varför.
Jag kommer att vara mycket med min farmor.
Hon är nog den starkaste person jag vet.
Nej, jag slutar inte förvånas över våra likheter med varandra. Jag har också varit sådär gammaldags i mina ordval. Till exempel när jag var fotbollstjej på högstadiet och ropade käranån varje gång galet hände. Lagbundisarna skrek i samma situation alla svordomar de kunde i en låååång ramsa. Ha. Så det kan bli.
SvaraRaderaKRAM/dinfridhemsplanskompis