Gått en vårpromenad längs en välkänd sträcka.
Huskvarnaberget.
Upp till utsikten och sedan ner längs Bergsgatan.
Varje gång jag går förbi det lilla trähuset i naturfärgat mörkt träslag och med otroligt vacker utsikt faller jag för drömmarna. I ett sådant hus ska jag bo en dag.
Tänk er fårskinnsfällar på golvet där barnen kan leka utan att få stickor från det gedigna trägolvet. Känn doften från köket där jag lagar mat av egenodlade grödor.
En katt i fönstret bredvid murgrönor i vackra krukor.
Spännande konst på väggarna, kanske det är det det enda som bryter den annars så jordnära färgskalan i hemmet. Alltid musik. Påsar med torkade blommor för väldoft i lådorna.
En stor bokhylla och en ständigt sprakande öppenspis.
Ord på väggen. Inte fåniga saker. Viktiga saker. Symboliska saker.
Mönstrade gummistövlar på rad innanför dörren. Lerigt. Kärleksfullt.
Drömmer lite.
Innan det kan gå i uppfyllelse måste jag klara kommande logaritmtal som förföljer mig.
Det här skrev jag 2007-08-01. Det stämmer fortfarande.
SvaraRaderaÄnda sedan jag var liten flicka har jag drömt om ett sommarhus. Ett hus där du kan skapa minnen. Där solen alltid lyser.
Det ska vara ett vitt hus vid havet. Runt omkring huset ska det bara finnas klippor. Lena klippor. Det ska inte finnas några vägar utan det enda sättet att ta sig dit på ska vara per fot. Huset ska ligga uppe på en liten höjd bara några meter från havet.
Nere vid havet kan man sola på de lena klipporna. Och när man har fått nog av solen kan man gå upp och dricka rött vin på terassen. Där sitter man hela natten. Där filosoferar man eller läser en bok. Där ser man solen gå upp och ner. Dit tar man de människor man älskar.
Varje morgon springer man .Det bara är så. Det ingår liksom. Men man springer inte för att bli bäst. Man joggar. Man har inga krav. Man sträcker mest på benen för att bli pigg. Och nöjd. Ger huvudet en kick. Varje morgon klockan nio springer man.
Ibland går man ner till hamnen. Där pratar man strunt med gubbarna på bryggan och tar en kopp kaffe på cafét.
När man är alldeles för trött på livet i stugan åker man hem till sin lägenhet i staden tills man än en gång längtar tillbaka.
/k
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet låter underbart, K.
SvaraRaderaDet är eftersträvansvärt att kunna ha motpoler i tillvaron.
Någonstans att, kanske inte fly, men iallfall söka skydd på.
Söka kontrasterna.
Känner doften av salt när jag läser dina ord. Hav.