Skogaholmslimpa med smör på. Och en liten bubbla.

Hemkommen från filmen. Ännu inte ur min bubbla.
Jag rekommenderar filmen - Biautiful, som den heter - men bara om ni kan ta jobbiga känslor.
Som jag och en av mina kära sa härom dagen :
Livet går ut på att försätta oss i olika sinnesstämningar. Det är så man lever.
Denna film gav en obehaglig sådan och jag grät länge och stila.
Den var vacker, rent filmiskt och hade fina små poänger och vackra vyer.
Hemska problem.
Död och ond bråd levnad. Jag byter på detta med flit.

Den utspelade sig i Barcelona (vilket är aningens komiskt då min Lou och min Tilly åker just dit efter att "mellanlanda" i min lägenhet för en eftermiddag och en natt).
Det pratades spanska hela tiden förutom då de flyktingar som huvudrollsinnehavaren hjälpte att få jobb var med i bilden.
Där var cancer, barn, manodepressivitet och allmänt hemska förhållanden.

Bubblan har ännu inte släppt. Som sagt.
Jag vill berätta mer om den men måste nog behandla det mer för mig själv först.

Fortsätter med lite grönt te och ser en man cykla förbi i backen utanför fönstret.
En taxibil anländer.
Jag undrar vad han som nu sätter sig i taxin och åker iväg har för historia. Vart han ska.
Jag vill veta allt.