Morgonen är här och jag har ätit frukost. Jag fryser i hela kroppen och det enda jag vill är att åter krypa ner i sängen och värmas upp - men det kan jag inte. Jag vågar inte. Nattens alla mardrömmar håller mig ifrån det. Jag vet inte vad de handlade om men likväl har jag känslan av obehag i kroppen alltsedan jag vaknade. Att känna en stark känsla utan att minnas dess ursprung är bland det mest obehagliga man kan göra.

Jag vet vad jag ska göra åt saken.

Åka in till stan och sätta mig på ett café och inte vara ensam.

Det är bara då jag gillar ensamheten.

Oj, det kom att bli ett café-tätt lov,
 och tur är nog det. Kärlek.