Fick en insikt och promenerade till platsen där vi badade under sommaren som var.
Fel, säger inte längre vi, men tänker på den engelska grammatikens ing-form och talar om det i pågående form då det faktiskt var vi en gång, då den tiden var nu.
Jag vandrade dit och såg solen speglas mot den smältande isen i Mälarens vatten.
Jag lyssnade på ”Dum av dig” som var vår låt. Som jag alltid tänkte på dig av.
Som jag fortfarande tänker på dig i, men av en annan anledning. Ja, dum var vad jag blev.
Fotar.
Blickar inåt mot fotona av känslor som ryms i mitt register. Sparats i fina foldrar.
Försvunnit för ett tag. Återtas i situationen.
En annan låt med Daniel Adams Ray som handlar om att falla.
Värsta, men samtidigt bästa platsen : ”Execution song” med Jonossi.
”I´m not your baby, no more”
De stagnerar. ”Tonight I have to leave it” med Shout out Louds går på.
Det är så sant. Men även om jag skulle fått välja att avstå dig den där gången i somras när denna låt spelades på scenen ,att du för alltid hade kysst mig hejdå, skulle jag ha valt det som hände.
Given närhet.
Även om jag vetat att det skulle göra ont så länge när det inte blev som jag ville.
När det blev ensamt. Det var värt det.
Inte för dig, inte längre. Det var värt det för mig. För hur bra jag mådde under denna tid.
Inte kanske just av dig. Av hur du fick mig att känna.
”Dancing on my own” med vår Robyn följer härnäst på låtlistan.
På min sommars musikal. Den om min tillvaro.
Jag njuter av känslorna jag kan frammana. Leker med livet.
Artisten under vars konsert vi lånade varandra följs av en artist som räddade mig under hösten
som följt.
”Aldrig ensam” med Jonathan Johansson.
Går gatan upp, hem. Tack för den.
Veronica Maggio -”Nöjd?”
Ja, det är jag nog trots allt. Med mig själv. Men sen...
Känner efter mina känslors minnen. Även om de inte längre känns.
De har funnits.
Tack för känslan. Det är dessa berg och dalar av känslor som gör att livet märks.
Fruset så som isen är nu. Kanske aldrig tinar.
Isen måste det. En sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar