För lite hud.

Ge mig. Jag behöver mer.
Hud.

Dagar passerar och tiden går.
Saker händer och saker händer inte
i det explosiva, intensiva, nästan radioaktiva liv som kan kallas för mitt.
Det är inte dåligt. Tvärt om är det väldigt bra.
Men risker finns.
Ligger på lurpass i buskagen.

Det märks då huden krymper i tvätten.
Krymper på längden, krymper på bredden och spricker tillslut
i sömmarna.

Orkar inte blotta mina inre organ.
Inte en gång till.

Det kommer aldrig ske.